NordenBladet — Jord- och skogsbruksministeriet ber om utlåtanden och åsikter om de bästa sätten att bekämpa invasiva främmande arter. I förslaget till plan föreslås olika bekämpningsåtgärder och genomförare. Tidsfristen för utlåtandena och åsikterna går ut den 22 mars 2021. Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och därför är bekämpningen av dem en viktig miljöinsats.De främmande arter som ska bekämpas finns upptagna i EU-förteckningen över främmande arter och i Finlands nationella förteckning över främmande arter. Det finns tusentals främmande arter i Europa, men bara en del av dem orsakar så stora skadeverkningar att en aktiv bekämpning av dem betraktas som nödvändig. De invasiva främmande arterna kan antingen konkurrera ut områdets ursprungliga arter helt eller göra dem mera ensidiga, sprida sjukdomar eller parasiter eller till exempel försvåra användningen av områden för rekreation. Därtill kan de invasiva främmande arterna innebära risk för jord- och skogsbruket, fisket och renskötseln. I EU-förteckningen över främmande togs in 17 nya arter – solabborre har redan brett ut sig i FinlandFör varje främmande art har fastställts egna bekämpningsåtgärder som ingår i ministeriets hanteringsplaner. Nu behövs det ytterligare en plan eftersom i EU-förteckningen har tagits in 17 nya arter: solabborre, vattenflocken, gudaträd, japansk humle, ballongranka, japansk klätterbräken, perennial veldtgrass, kinesisk buskklöver, kinesiskt talgträd, mesquite, bluestem,  jättesimbräken, rött pampagräs, tårakacia, korallmal, brun majna och nyzeeländsk plattmask (Arthurdendyus triangulatus).Enligt Naturresursinstitutets utredning har solabborren som är känd som akvariefisk, spridit sig mycket bredare i Finland än vad man tidigare hade tänkt sig. Arten har påträffats i Egentliga Finland i minst nio kommuner.Naturresursinstitutet har nyligen tagit fram en utredning som visar hur utbredda dessa 17 arter är i Finland samt förslag till kostnadseffektiva åtgärder för att bekämpa arterna. Avsikten är att bekämpningen ska ske på ställen som ger bästa resultat. I planen ingår information om hur, var och när det är bäst att bekämpa olika främmande arter samt vilka myndigheter och samarbetspartner som behövs i bekämpningen. Rapportera om främmande arter på webbenFör att kunna bekämpa främmande arter behövs det hjälp förutom från myndigheter också från vanliga människor. Om främmande arter kan du rapportera på portalen för främmande arter på adressen vieralajit.fi. Också kommuner och markägare uppmuntras att ta ansvar för bekämpningen av främmande arter på deras mark.Invasiva främmande arter får inte spridas i miljön eller importeras, säljas, födas upp eller odlas eller på något annat sätt hållas. Ett undantag är främmande djurarter som har hållits som sällskapsdjur redan innan arterna har tagits med i den nationella förteckningen eller i EU-förteckningen över främmande arter. Ägaren får då behålla ett husdjur av en främmande art ända tills det dör naturligt, men ägaren måste se till att husdjuret inte förökar sig eller rymmer.Begäran om utlåtande Naturresursinstitutets utredningsrapport: Förslag till plan för hantering av invasiva främmande arter för de arter som finns upptagna i den andra kompletterande EU-förteckningenVieraslajit.fiPlaner för hantering av invasiva främmande arter I, III och III

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Finland och Sverige intensifierar samarbetet och informationsutbytet i frågor som gäller civil beredskap och räddningsväsendet. Den 10 februari undertecknade inrikesministrarna Maria Ohisalo och Mikael Damberg en avsiktsförklaring mellan Finland och Sverige om fördjupat samarbete.− Sverige och Finland är sedan länge nära samarbetspartners, vilket skapar en stark grund för ett fördjupat samarbete. Våra gemensamma säkerhetsutmaningar är till exempel det förändrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, klimatförändringarna och sårbarheterna i samhället med ömsesidiga beroendeförhållanden. Vårt gemensamma mål är att samarbetet mellan våra länder inom områdena krisberedskap, civilt försvar och räddningstjänst ska stärkas ytterligare så att vi gemensamt kan möta den komplexa hotbild vi står inför, säger ministrarna Ohisalo och Damberg.Med civil beredskap avses åtgärder som tryggar samhällets vitala funktioner, befolkningens basförsörjning och statens handlingsförmåga i en krissituation. Inrikesministeriets område omfattar i synnerhet räddningsväsendet och det civila försvaret. Inrikesministeriet deltar för sin del bland annat i åtgärder som hänför sig till försörjningsberedskapen samt till kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot (CBRN). Fördjupat samarbete mellan grannländerna ökar kompetensen och skapar synergieffekterFinland och Sverige har likartade erfarenheter av hot, risker och sårbarheter. Varje land ansvarar självt för samhällets resiliens, men ett djupare samarbete mellan grannländerna ökar kompetensen, skapar synergieffekter och ger en bättre möjlighet att planera, öva och ha beredskap för olika slags krissituationer. Ett fördjupat samarbete skapar också bättre förutsättningar att ge och ta emot bilateralt stöd och bistånd på ett effektivt sätt. Samarbetet kommer också att intensifieras inom materiell- och försörjningsberedskap samt genom utveckling av resurser för CBRNE-situationerDet pågår redan i dag mycket samarbete mellan våra länder i frågor som gäller civil beredskap och räddningsväsende. Ett fint exempel på det nordiska samarbetet är Hagasamarbetet inom räddningsväsendet och beredskapen. I år är Finland ordförande för detta samarbete. Dessutom är det bilaterala samarbetet inom räddningsväsendet kontinuerligt, och exempelvis i Tornedalen dagligt.I samarbetet mellan Finland och Sverige finns stor utvecklingspotential inom flera delområden av den civila beredskapen, och ett starkare samarbete behövs. Tillsammans kan Finland och Sverige påverka och agera starkare såväl inom Europeiska unionen (till exempel EU:s civilskyddssamarbete) som i andra internationella sammanhang (till exempel Natos partnerskapsprogram). 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Teknologiska forskningscentralen VTT Ab lämnade 10.2.2021 ett brev till arbets- och näringsministeriet genom vilket bolaget avgränsar sin tillståndsansökan till statsrådet 2017 om avveckling av forskningsreaktorn FiR1 i Otnäs. Begränsningen hänför sig till att det bränsle som forskningsreaktorn använder har returnerats till Förenta staterna i enlighet med det returprogram som länderna ursprungligen ingick på 1960-talet.– Jag är nöjd med att det för den bränslesats som delvis använts i reaktorn i Otnäs hittades fortsatt användning i samma typ av forskningsreaktor i Förenta staterna. Förhandlingarna och korrespondensen hösten 2020 garanterar en trygg användning av bränslet och sörjer för den även i fortsättningen, konstaterar näringsminister Mika Lintilä.VTT är skyldigt att sörja för nedläggningen och nedmonteringen av forskningsreaktorn i Otnäs. Det är fråga om det första nedmonteringsprojektet i Finland. Det ger också många lärdomar för framtida motsvarande projekt och tillståndsförfaranden.Arbets- och näringsministeriet sänder VTT:s ansökan till statsrådet för behandling under våren 2021. Ett tillstånd som beviljas av statsrådet är en förutsättning för att VTT ska kunna gå vidare med nedmonteringen av forskningsreaktorns konstruktioner i Otnäs campusområde i Esbo. VTT har redan tidigare ingått ett avtal enligt vilket Fortum Power and Heat Oy sköter det avfall som uppkommer vid nedmonteringen vid kraftverket i Lovisa.Bränslet har överförts till Förenta staternas geologiska forskningsinstitutFinska staten anskaffade forskningsreaktorn år 1960 i Förenta staterna för forsknings- och utbildningsändamål. Den har sedan 1962 använts för forskning, undervisning, isotopproduktion och annan tjänsteproduktion. Under 1999–2012 användes reaktorn också för strålbehandling. VTT placerade reaktorn i permanent nedsläckningsläge 2015. Sedan dess har VTT berett nedläggningen och nedmonteringen av reaktorn samt ordnat säker lagring och slutförvaring av reaktorns bränsle och det avfall som uppkommer vid nedmonteringen. VTT:s primära alternativ har varit returnering av bränslet till Förenta staterna. Returneringen har beretts i åratal i enlighet med programmet för Förenta staternas energimyndighet (US DOE). VTT ingick 30.11.2020 ett avtal om överlåtelse av bränslet med Förenta staternas Geologiska forskningsinstitut (USGS), och skickade det använda bränslet till institutet i december 2020. USGS tog emot bränslet i januari och hanterar det från och med nu till dess att US DOE tar emot bränslet för slutförvaring. USGS är beläget i Denver. Forskningsinstitutet förfogar över en likadan TRIGA-forskningsreaktor som forskningsreaktorn FiR 1 i Otnäs. Transporten av bränslet övervakades av Strålsäkerhetscentralen (STUK) och i Förenta staterna av kärn- och strålsäkerhetsmyndigheten (NRC) samt av Förenta staternas transportministerium (DOT). USGS har under mer än 30 års tid utfört forskning som syftar till slutförvaring av radioaktivt avfall och långtidssäkerheten vid slutförvaringen. Forskningen består av geologisk och hydrologisk forskning som syftar till att säkerställa att radioaktiva isotoper i avfallet hålls kvar i slutförvaringsförpackningarna och på så sätt förhindra att isotoperna sprids till biosfären och människornas livsmiljö. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Det förekommer tydliga nivåskillnader i skatteintäkterna mellan kommunerna och samkommunerna. I de minsta kommunerna är kommunalskatteinkomsten per invånare en fjärdedel mindre än i de största kommunerna. Enligt en analys av det kommunala skattesystemets funktion i den föränderliga omvärlden har skillnaderna mellan skatteintäkterna dock inte ökat under de senaste åren. Det finns ingen anledning att göra snabba strukturella ändringar i skattesystemet.Gemensamma nämnare för kommuner med stora kommunalskatteintäkter verkar vara kommunens storlek (över 20 000 invånare), befolkningsökningen och stadskaraktären. Delvis samma faktorer förenar även de kommuner som har höga fastighetsskatteinkomster. Däremot kan samfundsskatteinkomsterna per invånare vara höga både i stora städer och i små kommuner. I de senare spelar skogsskatteandelen av samfundsskatten en stor roll.Enligt utredningen förklaras skillnaderna mellan kommunalskatteintäkterna nästan helt av faktorer som motsvarar förhandsförväntningarna. De kommuner som har stora kommunalskatteintäkter har en balanserad befolkningsstruktur. Det är viktigt att det i kommunen bor personer som uppnått det bästa stadiet i karriären och vars barn är i ungdomsålder. Utbildningsnivån bidrar som väntat till ökade skatteintäkter i kommunerna. Näringsstrukturen har däremot inte någon betydande inverkan på kommunalskatteintäkterna.Kommunernas skatteintäkter ökar långsamt under de närmaste årtiondenaI utredningen skapades även ett scenario över utvecklingen av kommunal- och fastighetsskatteintäkterna fram till 2040. Scenariot grundar sig på Statistikcentralens befolkningsprognos och den underliggande hypotesen att nationalekonomin ökar med i snitt en procent per år. Enligt scenariot kommer skatteintäkterna per invånare i de olika storleksgrupperna av kommuner att vara ungefär 2–11 procent högre 2040 än 2018. Den faktiska ökningen av kommunernas utgifter har dock varit betydligt snabbare. I ljuset av den historiska utvecklingen förefaller skatteintäkterna utvecklas långsamt med tanke på den kommunala ekonomins balans och finansieringen av service. Dessutom verkar det som att skillnaderna mellan kommunernas skatteintäkter kommer att öka något.De demografiska förändringarna leder till ökade kostnader i synnerhet för social- och hälsovårdstjänsterna, och i en situation med låg nativitet kan man anta att utgiftspressen på utbildningen och även småbarnspedagogiken är måttlig eller rentav minskar. I och med social- och hälsovårdsreformen flyttas utgiftspressen för den åldrande befolkningen bort från kommunerna. Enligt utredningen är det möjligt att redan en långsam utveckling av skatteintäkterna är tillräcklig för att upprätthålla kommunfältets finansieringsbalans även i de olika kommungrupperna.Snabba förändringar i det kommunala skattesystemet bör undvikasKommunerna själva har begränsade metoder för att öka sina skatteintäkter. Det är svårt att förhindra att befolkningen koncentreras till tillväxtcentrum. Det är möjligt att genom näringspolitiken i enskilda kommuner skapa en miljö som lockar företagsverksamhet och utbildade invånare i arbetsför ålder, men effekterna av sådana åtgärder är ofta långsamma. En höjning av kommunalskatteprocenten dämpar i sin tur incitamenten för beskattningen av arbete och bidrar till att ytterligare öka skillnaderna mellan kommunerna. En av slutsatserna i studien är därför att kommunernas kapacitet att finansiera servicen på ett avgörande sätt är beroende av hela nationalekonomins tillväxt. Det kommunala skattesystemets funktion bör utvärderas parallellt med de uppgifter som anvisats kommunerna. I utredningen rekommenderas inte några strukturella förändringar i kommunalskattesystemet åtminstone innan man har gjort upp riktlinjerna för beredningen av en eventuell landskapsskatt.I utredningen analyserades utvecklingen av kommunernas skatteintäkter och en eventuell ökning av skillnaderna mellan dessa, kommunernas skattesystem och den förväntade utvecklingen av skatteintäkterna under de kommande 20 åren. Målet var att förutspå den framtida utvecklingen och utvärdera skattesystemet bland annat med tanke på olika incitament.Närmare information:
Toni Riipinen, Tempo Lecon Oy, tfn 0400 239871, e-post: [email protected]

Källa: Valtioneuvosto.fi