Att verka i offentligheten – med skydd av polisen

NordenBladet — Att leva med personsäkerhetsåtgärder innebär stora utmaningar. När det gäller personer som i sin vardag och yrke förväntas vistas i offentligheten kräver det ofta svåra avvägningar och en öppen dialog mellan polisen och skyddspersonen.
Polisen har ett väl utbyggt personsäkerhetssystem som hanterar olika typer av skyddspersoner. Arbetet utförs av specialutbildade poliser med lång erfarenhet av personsäkerhetsarbete. Varje skyddspersons situation är unik och därför skräddarsys personskyddet för var och en. För någon innebär det ett förstärkt personskydd, för en annan kan det innebära att ge upp sin identitet helt, flytta till ett annat land och aldrig mer ha kontakt med sina anhöriga.
Inledningsvis följer polisen samma rutiner med alla hotade personer – det innebär att det genomförs en säkerhetsutredning och säkerhetssamtal med den hotade. Efter det vidtar polisen tillsammans och i dialog med skyddspersonen, de åtgärder som är nödvändiga och lämpliga i det enskilda fallet.
–   Även om strukturen för vårt arbete är lika innebär bakgrunden till att personen behöver personskydd olika utmaningar. När det gäller personer som i sin vardag och yrke förväntas vistas i offentligheten innebär det ofta svåra avvägningar. Det kan röra sig om åklagare, politiker eller ledare för religiösa samfund där en skyddsåtgärd som omplacering till en annan tjänst är svår eller omöjlig att genomföra, säger Tony Pallon, chef för brottsoffer- och personsäkerhetssektionen i polisregion Syd.
Att omgärdas av personsäkerhetsåtgärder är frivilligt och bygger på samtycke hos den som berörs. I realiteten är det dock inte alltid ett val man kan göra då hotbilden är sådan att ett liv utan skyddsåtgärder inte är ett alternativ. Det ställer också krav på skyddspersonen själv att följa de villkor som ställs. Hotbilden kan också förändras över tid och polisen gör noggranna bedömningar kring det aktuella säkerhetsläget.
Kommunikationen viktig
När man lever med någon typ av personskydd är dialogen mellan polisen och skyddspersonen avgörande, inte minst när det rör sig om offentliga personer.
–  Vi behöver få reda på tänkta aktiviteter i god tid, så att vi kan vidta de åtgärder som behövs och planera säkerheten kring aktiviteten i god tid.  Det gäller både offentliga framträdanden och privata aktiviteter. Ofta finns det också en egen säkerhetsorganisation på skyddspersonens arbetsplats som vi samverkar med, säger Tony Pallon.
Om en aktivitet bedöms som olämplig ur ett säkerhetsperspektiv erbjuds, i de allra flesta fall, fullgoda alternativ som tillmötesgår eventuella önskemål från skyddspersonen, samtidigt som polisen kan upprätthålla sitt skyddsuppdrag. Det kan vara att träffa andra personer på en annan plats än den som var tänkt från början. Det kan också vara att man permanent eller tillfälligt, beroende på hotbilden, behöver bo i bostäder som polisen tillhandahåller då andra bostäder inte bedöms vara tillräckligt säkra.
Begränsningar i vardagen
Att leva med personsäkerhetsåtgärder är svårt och utmanande.  Ett omfattande skyddspaket med anledning av en hög och konkret hotbild innebär ofrånkomligen begränsningar i det dagliga livet och en av de största utmaningarna är att vardagen ska vara dräglig, men samtidigt säker, för skyddspersonen.
–  Vi gör vårt yttersta för att skyddspersonen ska kunna ha ett så normalt liv som möjligt och har full förståelse för att dessa begränsningar kan vara påfrestande, men de är också nödvändiga för att vi ska kunna ge det skydd som behövs, säger Tony Pallon.

Fakta – skydd av offentliga personer

I Sverige hanteras skyddet av bland annat Kungahuset och den centrala statsledningen av Säkerhetspolisen. Personskydd som inte ingår i Säkerhetspolisens sfär hanteras av specialutbildade poliser vid Polismyndigheten. För att kunna arbeta med förstärkt personskydd inom Polismyndigheten ska man ha genomgått lämplighetstester samt en särskild nationell utbildning som kvalitetssäkrats av Säkerhetspolisen.

Källa: Polisen.se